Igångsättning av förlossning – Induktion

I vissa fall behöver man sätta i gång en förlossning, då hjälper man kroppen på olika sätt så att livmoderhalsen blir mjuk och redo för att med hjälp av värkarna kunna öppna sig.

Orsaker till igångsättning av förlossning

Kanske funderar du kring hur en förlossning sätts igång om den inte kommer igång naturligt? Igångsättning av en förlossning kan ske av flera orsaker. Det kan exempelvis vara orsaker såsom havandeskapsförgiftning och graviditetsdiabetes men även överburenhet och lång vattenavgång. Inom vården kallar vi igångsättning för induktion.

Val av igångsättningsmetod beror på hur mogen din livmoderhals är, men även om det finns några individuella riskfaktorer såsom tidigare kejsarsnitt. Barnmorskan eller läkaren kommer att göra en vaginalundersökning för att bedöma din livmoderhals riktning, konsistens, hur långt huvudet trängt ner i bäckenkanalen, hur mycket som finns kvar av din livmoderhals men även om modermunnen öppnat sig något. Det kan vara så att fostrets huvud inte är fixerat eller att ditt fostervatten redan har avgått. Beroende på resultatet av undersökningen finns olika igångsättningsmetoder.

Igångsättningsmetoder:

• Medicinering med hjälp av prostaglandiner (kan tas via munnen eller vaginalt)
• Vidgning av livmoderhalsen med hjälp av en ballongkateter
• Ta hål på fosterhinnorna (amniotomi) och därefter värkstimulerande dropp vid behov

Om din livmoderhals är mycket omogen brukar igångsättningen i regel inledas med medicinering av prostaglandiner som gör att livmoderhalsen mognar på sig. Medicineringen kan ges vid upprepade tillfällen och barnmorskan utvärderar om du får värkar mellan doserna och kör CTG för att se att fostret mår bra i magen.

För att kunna få in en ballongkateter krävs det att du är öppen så pass mycket att det går att föra in katetern (ca 1-2 cm), men även här kan det vara så att du får börja med medicinering för att den inte känns tillräckligt mogen. Barnmorskan kommer sedan att komma och dra i ballongen med jämna mellanrum för att se till att den sitter spänt och trycker optimalt på livmoderhalsen. Tanken är att den ska generera liknande effekt på livmoderhalsen som trycket från fosterhuvudet skulle ha gjort (men nu kanske inte ligger tillräckligt långt ner). När ballongen trillar ut är du öppen omkring 3-4 cm och igångsättningen följs i regel av att barnmorskan därefter *tar hål på fosterhinnorna*. Efter en stund kommer barnmorskan att undersöka dig för att utvärdera effekten av vattenavgången. Om du inte har fått en värkstorm eller öppnat dig spontant själv kan du komma att få ett värkstimulerande dropp. Det är inte säkert att du genomgår alla stegen beskrivet ovan, utan det beror på hur din livmoderhals reagerar på varje åtgärd och om dina fosterhinnor är intakta eller inte. I vissa fall öppnar du dig så pass fort av medicineringen att steget med ballongkatetern blir överflödigt. Glöm inte att det alltid rör sig om individuella bedömningar och att regionala riktlinjer kan skilja sig åt.

Ett tips är att förbereda dig på att en igångsättning kan ta tid, ibland lång tid över flera dygn. Försök därför att ta med er saker som kan hjälpa er att fördriva tiden. Glöm inte att den tid som du spenderar på sjukhuset innan du är i aktiv fas, skulle du annars sannolikt ha spenderat hemma.